Myllerbok: från vilken ålder och vad tränar den?
En tvååring som inte orkar sitta still genom tre sidor saga kan bli sittande i tio minuter med ett enda uppslag i en myllerbok, eller vimmelbok som den också kallas. Som förälder undrar du då två saker: från vilken ålder fungerar det egentligen, och lär sig mitt barn något eller hålls det bara sysselsatt? Forskningen om hur småbarn letar ger ett tydligare svar än man kunde tro, och visar också när böckerna inte passar.
Vad ett litet barn redan kan hitta
År 2002 lät Peter Gerhardstein och Carolyn Rovee-Collier barn mellan 12 och 36 månader leta efter ett mål bland allt fler störande figurer på en pekskärm. Deras studie i Journal of Experimental Child Psychology visade två saker som alla föräldrar med en myllrande bilderbok känner igen.
Ett mål som skiljer sig på ett enda sätt, till exempel det enda röda, hittades lika snabbt i ett stort vimmel som i ett litet. Ett mål som skiljer sig genom en kombination, det röda med just den här formen, tog längre tid för varje figur som lades till. Och barnen blev genomgående snabbare med åldern.
Översatt till uppslaget framför dig:
- Runt ett till två år: peka och benämna. “Ser du hunden?” fungerar när det finns en handfull stora saker på sidan.
- Runt två till tre år: hitta en sak som sticker ut genom ett enda kännetecken. Den gula jackan, den röda ballongen.
- Från ungefär tre år: hitta efter en beskrivning. “Pojken med blå mössa som håller en hund” kräver en kombination, och just det är svårt före tre.
- Från fem år eller så: pyttesmå detaljer, tävlingar mot ett syskon och sidor där målet är kamouflerat med flit.
Det ärliga svaret är alltså inte en siffra. Det beror på vad sidan kräver.
Det som händer i samtalet kring sidan
Letandet är bara halva saken. Den andra halvan är vad den vuxna säger, och böcker utan text ändrar på det.
Leydi Chaparro-Moreno med kollegor spelade in tretton förskollärare som läste för grupper av barn i fyraårsåldern, en gång med en textlös bilderbok och en gång med en motsvarande bok med text. Med den textlösa boken sa barnen fler ord, använde fler olika ord och yttrade sig oftare, och lärarna gav mer stöd åt barnens tänkande (Early Childhood Research Quarterly, 2017). Utan en text att läsa upp börjar den vuxna fråga och barnet berätta.
Här behövs en reservation. Studien använde en textlös berättelse i en förskolegrupp, inte en myllerbok i en soffa. Vi känner inte till någon studie som testat myllerböcker direkt mot sagoböcker hemma, och den som påstår sig ha mätt ett större ordförråd tack vare dem ligger före beläggen.
Det som finns är en noggrann beskrivning av hur böckerna läses. Litteraturvetaren Cornelia Rémi kallar det läsning som lek: det finns ingen fast ordning, barnet bestämmer var man tittar, och samma sida läses olika varje gång. Det är ovanligt: i nästan alla andra böcker är det den vuxna som bestämmer takten.
När en myllerbok inte passar
- Som sista bok före läggdags. Att leta piggar upp. En berättelse med rytm och ett slut gör det motsatta, och därför är en godnattsaga där barnet själv är med ett bättre val just då. Läs gärna mer om vad forskningen säger om läggrutinen.
- Under ungefär två år. De flesta bilder är för fulla. En pekbok med fem stora saker per sida gör samma jobb utan frustrationen.
- För ett barn som blir ledset när det inte hittar. Turas om, ge en ledtråd om området (“någonstans vid vattnet”) och ta aldrig tid.
- När ditt barn vill ha en berättelse. Vissa barn vill veta vad som händer sen. Det får de inte av en bok utan handling.
Alternativ som är lika bra
Du behöver ingen personlig bok för något av det här. Rotraut Susanne Berners myllrande böcker om årstiderna är underbara från två år, med figurer som återkommer på varje uppslag. “Var är Valle?” av Martin Handford är klassikern från fem år och uppåt, och den är svår på riktigt. Biblioteket har dem.
Den billigaste varianten är gratis: fota ett stökigt vardagsrum och be ditt barn hitta den röda strumpan.
Var en bok med ditt eget barn passar in
Det finns ett mål som ett barn känner bättre än alla andra: sitt eget ansikte. I det klassiska spegeltestet, som psykologen Beulah Amsterdam publicerade 1972, känner de flesta barn igen sig själva mellan 18 och 24 månader. Från och med då är “hitta dig själv” ett enda, mycket välbekant kännetecken att leta efter.
Det är tanken bakom vår myllerbok med ditt eget barn gömt i bilderna. När vi byggde den lärde vi oss några oväntade saker som säger något om hur sådana böcker fungerar.
Att klistra in ett foto i bilden misslyckades direkt. Barnet stack ut eftersom det såg målat ut medan alla andra var tecknade, så det fanns inget att leta efter. Nu tecknar vi barnet en gång i bokens stil och gömmer den teckningen.
Storleken betydde mer än stilen. Så fort barnet tecknades större än vimlet gav bildmodellen det fler detaljer, och detaljer är precis det ögat hittar först. Samma skala som grannarna löste det.
Och ibland utelämnade modellen barnet helt, eller ritade det två gånger. En gåta utan lösning är det enda felet som bara ditt barn skulle upptäcka, efter en kvarts letande. Numera räknas varje sida efter innan den hamnar i en bok.
Vår bok passar ungefär från två till åtta år. Under två är en pekbok ett bättre val. För en nioåring är Valle svårare och bättre.
En myllerbok är inte en sämre bok för att den saknar berättelse. Det är den enda boken där barnet leder och den vuxna följer med, och det gör den värd en plats i hyllan bredvid sagorna.